Doreen Mashika

Okej, det här har inte så mycket att göra med varken att skriva eller att leva i Afrika – men kolla in den här väskan!

Eller jo. Visst finns en afrikansk koppling. Tyget som använts kallas kitenge och väskan är gjord av en tanzaniansk designer som heter Doreen Mashika. Hon öppnar snart i både Kapstaden och New York och sen kommer inte jag ha råd att köpa hennes ursnygga väskor och skor.

Annars har jag varit tvungen att ta en paus från skrivandet. Planering och packning inför hemresa i tre månader – och så en fotografering för Family Living mitt i alltihopa. (Vi bor ju i ett sånt galet hus här nere).

Men snart tillbaka i skrivandet. Längtar lite.

En vecka, en sida?

Okej. Jag behöver ett sätt att påminna mig om att arbetet går framåt när jag skriver. Det är därför jag har en excelfil där jag fyller i antal sidor och antal ord varje gång jag har avslutat ett kapitel. Det funkar skitbra – så länge det inte går för lång tid mellan kapitlen.

Som nu. Jag har hållit på med samma scen i en hel vecka. Och scenjäveln är bara en sida lång. Viktig visserligen (inledningen till nytt kapitel precis efter det att två personer precis kyssts för första gången), men ändå.

En sida på en vecka? Jag är rätt nöjd om jag skriver en sida om dagen (inklusive redigeringspill, jag är en sån som inte kan lämna en scen om jag inte är HELT nöjd med det jag skrivit). En sida om dagen är ungefär ett kapitel i veckan. Om boken ska bli, säg 70 kapitel, så betyder det att boken tar 70 veckor att skriva. Vilket i realiteten blir dubbelt så mycket, men det är fortfarande helt okej.

Men en sida på en vecka? Va fan, då tar det ju fem gånger så lång tid. Mer än fem ÅR????

Sådär kan jag hålla på. Det kommer förstås inte ta fem år. Men det kommer inte bara ta ett år heller. Och under tiden ska jag försöka sluta tänka så här…