Mitt leende hann före

Nu är jag hemma igen. Hemma i Afrika. Jag säger det igen, smakar på det … Hemma i Afrika.

Jo:)

När jag skulle åka hem till Sverige för bokmässan och allt annat (ja, Sverige är också ett hem), så fanns det runt åttio flyktingar på mitt flyg. De var tunna och hade lånade kläder. De visste inte hur man hittade sin plats i flygplanet. De kom från Somalia.

Några såg trötta ut, andra rädda. Några glada, kanske till och med förväntansfulla. Åh herregud, tänkte jag när vi landade på Arlanda. SD har precis kommit in i riksdagen. Vilket mottagande ska de få i Sverige? I nästa sekund log jag välkomnande mot så många av dem jag bara kunde, och fortsatte så ända tills vi skiljdes åt vid passkontrollen och vad jag antog skulle bli flera timmars pappersexercis. Kanske hann jag inte med alla åttio. Men för närmare sjuttio så hann mitt leende i alla fall före.

Alltid något.

Hej så länge