Ngorongoro

Solljuset som bryter sig genom molnen, den öppna savannen. Sjön som lyser vit av saltkristaller, flamingorna som ett rosa pärlband under bergen. Plötsligt kommer de, lejonen, passerar vår bil: fokuserade, målinriktade. De är hungriga, jag kan se deras revben.


De går mot dungen med vildsvin. En framför, smygande, en lite längre bak. Den sista gör en vid cirkel, går runt för att komma från andra hållet. Vildsvinen märker inget, det ser ut att fungera. Men så vänder vinden, ett vildsvin vädrar fara och inom loppet av några sekunder har de sprungit iväg. Lejonen har inte en chans. De är inte särskilt snabba, lejon.

Det visste inte jag.

Kram på er

PS. Jag har en grym video på när lejonen passerar bilen, men den kunde jag inte ladda upp. För dåligt bredband. Så ni får tänka er istället. (Det är därför jag inte har bilder närmare ifrån!) DS.

PS 2. Det blir så konstiga formateringar i blogger nuförtiden. Ber om ursäkt om konstiga mellanrum mellan stycken osv. Försöker fixa men går inte!

Snygg-Luke

Ibland smyger de sig in, psykopaterna. Oftast sker det när det handlar om män och potentiella flirtar. Det är som om min fantasi går igång på de där snubbarna som är lite för självsäkra, för arroganta, för knäppa. Så också igår. Snygg-Luke dök upp i handlingen och var inte bara snygg, han var dessutom oerhört självmedveten. Så då gick det som det brukar gå. Det tog stopp. För vart ska handlingen liksom ta vägen med en sån knäpping i följtåg? Jag fick börja om. Introducera en ny Snygg-Luke. Den här är också medveten, men inte lika medveten – också självsäker, men inte lika självsäker. Den här Snygg-Luke kan jag tycka om. Och handlingen går framåt…. Pust!

Hej på er

Regn!

Regnigt i Dar es Salaam idag. Här en av de handikappade killarna som brukar stå och be om pengar vid trafiklysen korsningen Ali Hassan och Hailie Selassie (han har ett halvt ben, syns inte på bilden). Lite blöt, minst sagt.

Hejhopp

Favorit-duka

Här är en bild jag tog av min favorit-”duka” i Dar es Salaam. Duka betyder affär och den här ligger på en bakgata till Kimweri avenue, på en liten plätt tvärsöver en kanal för regnvatten. Både affär och bro för att komma dit är så underbart skrangliga.

Hej på er

Det finns hopp…

… om livet. Så känns det idag: första skrivdagen på en himla massa dagar som jag ägnat åt tillfriskning efter den värsta bronkiten ever. Jag tror knappt det är sant. Ska fira lite lagom med att gå på budgetmöte för Nordiska skolan i Dar es Salaam:)

Något gott har i alla fall skröpeltiden fört med sig. Jag har fått en BETYDLIGT ökad förståelse för gamla människor som pratar om sjukdomar jämt och ständigt. När man mår riktigt kass har man för sjutton inget annat att prata om. Därför har jag varit tyst.

Men nu är jag tillbaka.

Kram på er

M