Crazy kanga

Jo. Gått sta och blitt lite knäpp. För lite shopping kanske (och det från en människa som ofta tycker det är ganska tråkigt med shopping). Allt är relativt. Hur som köpte jag några kangas för ett tag sedan (kangas är ett av de lokala tygerna). Sedan gick jag till skräddaren … och tja. Nu ser jag och sonen ut så här:

I vårt vardagsrum (Sonen med Wii-stickan i högsta hugg)

Kram på er

2 sidor kvar? (eller sånt här räknetjafs kan man också ägna sig åt istället för att göra nåt annat)

Okej. Enligt beslutet i våras, att jag skulle skriva de 200 sidor som fattades på max 100 dagar, så har jag skrivit 198. Det betyder att jag har två sidor kvar. WHAT? Det stämmer ju inte. Handlingen är inte klar än.

Så jag tittar i excelarket. Jag har har skrivit drygt 111,000 ord. Om den nya boken ska bli lika lång som den första (vilket den absolut inte behöver, men ni vet, bara för att) så har jag 4,000 ord kvar. Pust. Det motsvarar ungefär 16 sidor.

Och enligt den idé jag hade om att delen när Mannen kommit in i bilden skulle uppta 150 sidor, så har jag … också 16 sidor kvar!

16 sidor alltså.
Det var som fan.

Nervös liten kram på er

Min man rockar!

Jag bara MÅSTE lägga in några bilder på mannen. Brukar inte prata så mycket om familjen här men alltså är jag stolt eller är jag STOLT? Tim hade den manliga huvudrollen i en musikal som heter Wicked och har tränat sedan i våras. Han rockade. Allvarligt. Han sjöng skitbra, han var trovärdig i rollen och han var så snygg att man höll på att dö (och så att han fick skriva autografer till lovestruck teenagers backstage…) Anyway. Here goes:

With Bok

With the (supposedly) good witch

With the (supposedly) bad witch

With the Wizard of Oz (ja, det är historien om vad som hände innan Dorothy kom in i bilden …)

Turned into the Scarecrow

Sa jag att jag är stolt?

Kram på er

Att följa sitt hjärta

Steve Jobs. Jag kan inte säga att jag har något särskilt starkt förhållande till mannen – jag använder vare sig mac eller iphone eller ipad eller …

Men det spelar ingen roll. När jag ser artikeln om hans död blir jag ändå chockad och emotionell. Steve Jobs. Död? Det går ju inte! Han ska ju finnas där, som en envis entreprenör och den allra envetnaste av techienördar paving the way för alla oss andra som inte har samma patos, inte samma drivkraft, men lika tydligt som en bebis förnimmer lukten av sin mamma känner igen en ledare när vi ser en.

Såg den här videon när han pratar om livet, döden och vikten av att följa sitt hjärta. Jag blev berörd. Den blir nog ni också.

Kram på er

Skrivarlördag…

… är det idag. Var tvungen att ta en timeout två dagar den här veckan för att jag kände mig sliten och för att jag kände att jag var tvungen att gå tillbaka ett par kapitel och ändra lite. Det händer inte så ofta men ibland händer det. Känslan av att det man planerar att skriva inte känns så spännande och roligt att sätta tänderna i. Då gäller det att backtracka. Var i texten har jag gjort fel val? Var börjar det kännas trist eller förutsägbart?

För som vanligt tror jag den bästa termometern för om en läsare ska tycka att texten är kul är att jag själv tycker att den är rolig att skriva. Förresten ser jag ut så här idag. Galet äggformad på något vis.

Kram på er
M