M-pesa: business när business är som bäst

Ibland tänker jag att de som gör mest skillnad här nere är telekomkillarna och tjejerna. Det finns sexhundra miljoner mobiltelefoner i Afrika, fler än i Europa och USA tillsammans. Och de påverkar livet för lokalbefolkningen på sätt som ni inte kunnat tänka er.

Exempel: Min barnflicka har två barn som bor i en annan stad. Långt borta. De tillåts inte bo hos sin mamma av pappan, som hellre vill att de växer upp i hans by, hos hans släktingar trots att han själv inte bor där. Till saken hör att barnen egentligen inte bor hos hans släktingar. De bor hos en av hans fruar. (Eller nyumba ndogo kanske, jag vet inte. Nyumba ndog betyder litet hus, dvs älskarinnor).

Kvinnan i huset ger bara barnen mat en gång om dagen. Hennes egna får två. Min barnflicka är förstås förtvivlad, men tack vare en finurlig uppfinning som heter M-pesa så kan hon skicka pengar, via mobiltelefonen, till sitt äldsta barn som, utan styvmammans vetskap, lugnt kan ta sin lillebror i handen och gå ut och köpa kvällsmat.

Så ingenjörer på Ericsson, medarbetare på teleoperatörerna, fan vad ni är bra! Business när business är som bäst. När kommersiella vinstintressen och social utveckling sammanfaller. Och det gör de faktiskt ganska ofta, även om det alltid finns svarta får bland de vita. Och en hejdundrans massa grånyanser däremellan.

Kram på er