2 sidor kvar? (eller sånt här räknetjafs kan man också ägna sig åt istället för att göra nåt annat)

Okej. Enligt beslutet i våras, att jag skulle skriva de 200 sidor som fattades på max 100 dagar, så har jag skrivit 198. Det betyder att jag har två sidor kvar. WHAT? Det stämmer ju inte. Handlingen är inte klar än.

Så jag tittar i excelarket. Jag har har skrivit drygt 111,000 ord. Om den nya boken ska bli lika lång som den första (vilket den absolut inte behöver, men ni vet, bara för att) så har jag 4,000 ord kvar. Pust. Det motsvarar ungefär 16 sidor.

Och enligt den idé jag hade om att delen när Mannen kommit in i bilden skulle uppta 150 sidor, så har jag … också 16 sidor kvar!

16 sidor alltså.
Det var som fan.

Nervös liten kram på er

Min man rockar!

Jag bara MÅSTE lägga in några bilder på mannen. Brukar inte prata så mycket om familjen här men alltså är jag stolt eller är jag STOLT? Tim hade den manliga huvudrollen i en musikal som heter Wicked och har tränat sedan i våras. Han rockade. Allvarligt. Han sjöng skitbra, han var trovärdig i rollen och han var så snygg att man höll på att dö (och så att han fick skriva autografer till lovestruck teenagers backstage…) Anyway. Here goes:

With Bok

With the (supposedly) good witch

With the (supposedly) bad witch

With the Wizard of Oz (ja, det är historien om vad som hände innan Dorothy kom in i bilden …)

Turned into the Scarecrow

Sa jag att jag är stolt?

Kram på er

Att följa sitt hjärta

Steve Jobs. Jag kan inte säga att jag har något särskilt starkt förhållande till mannen – jag använder vare sig mac eller iphone eller ipad eller …

Men det spelar ingen roll. När jag ser artikeln om hans död blir jag ändå chockad och emotionell. Steve Jobs. Död? Det går ju inte! Han ska ju finnas där, som en envis entreprenör och den allra envetnaste av techienördar paving the way för alla oss andra som inte har samma patos, inte samma drivkraft, men lika tydligt som en bebis förnimmer lukten av sin mamma känner igen en ledare när vi ser en.

Såg den här videon när han pratar om livet, döden och vikten av att följa sitt hjärta. Jag blev berörd. Den blir nog ni också.

Kram på er

Skrivarlördag…

… är det idag. Var tvungen att ta en timeout två dagar den här veckan för att jag kände mig sliten och för att jag kände att jag var tvungen att gå tillbaka ett par kapitel och ändra lite. Det händer inte så ofta men ibland händer det. Känslan av att det man planerar att skriva inte känns så spännande och roligt att sätta tänderna i. Då gäller det att backtracka. Var i texten har jag gjort fel val? Var börjar det kännas trist eller förutsägbart?

För som vanligt tror jag den bästa termometern för om en läsare ska tycka att texten är kul är att jag själv tycker att den är rolig att skriva. Förresten ser jag ut så här idag. Galet äggformad på något vis.

Kram på er
M

Vad är det här för ett hus?

Ibland ritar jag lite också. I första boken (Supernova) skissade jag till exempel upp flamingosviten som Lisa och Mattias bor i London (på det påhittade hotellet The Ark:) Nu har jag sketchat layouten på ett hus:

Men tänker förstås inte avslöja vilket. Det får ni förhoppningsvis läsa om snart…

Idag har jag påbörjat ett nytt papper med kurvor och pilar. Det ryms åtta kapitel på ett papper och jag har ritat in ett. Det betyder att det finns sju kapitel kvar… Ska det bli det sista?

Kanske det. Inte ens jag vet:)

Kram på er

Schysta skrivartjejer

Ville bara passa på och tipsa om några andra bloggar om ni gillar att läsa om skrivande och läsande och lite allt möjligt:

Skrivarmamma har blivit Pernilla Alm (efter att hon fick fint kontrakt med Printz Publishing). Pernilla kommer ut med romanen Alltid Du under våren och hennes blogg är typ hundra gånger mer poppis än min:)

Simona Ahrnstedt skriver Romance och är underbart rolig.

Sandra Gustafsson har precis kommit ut med sin tredje roman som hon släpper bara på nätet. Gratis! Läs Absorbera här.

Malin Persson Giolitos blogg har legat nere ett tag, men är nu uppe igen. Rolig hon med! Vet inte varför det bara är jag som är så attans seriös och bara skriver om skrivarvåndor och observationer från livet i afrika… Hm. Någon gång ska jag också bli rolig.

M
(Samtliga finns i blogroll längre ner till höger)

När det är dags att lägga av

Igår kom jag till en ny milstolpe. Det är den näst sista milstolpen innan le grand finale och idag … tja, idag blir det ingenting. Plottrar idéer på ett papper, men efter ett tag får jag den där mättnadskänslan jag känner igen: den som säger att det är dags att sluta. Att lämna materialet. Att låta det undermedvetna få jobba ifred. Det händer varje idag i skrivandet. I alla fall nästan. Ibland blir jag visserligen avbruten av klockan eller av magen som upptäcker att det är dags för lunch – men lika ofta fylls jag av den där känslan som säger att det är nog nu. Det är dags att lägga av för idag. Jag har provat att pusha igenom den gränsen ett par gånger, men resultatet blir alltid katastrofalt. Dagen efter kommer ingenting alls, förutom en onödig trötthet och en tilltagande förvirring över bokens framtida händelseförlopp. Så därför har jag lärt mig att lyssna. Jag har, som ni vet, haft problem med det förut (läs: utbrändhet):)

Kram på er

Simona Ahrnstedts köksluckor!

Skrev ett inlägg om kurvor och skrivverktyg och fick en massa respons! Bland annat berättade kollegan Simona Ahrnstedt om hur hennes process ser ut. T ex att hon gör mycket research och har en särskild inspirationspärm för varje bok. Ser döläcker ut!

Men det roligaste var ändå hennes post-itlapppar. De sitter på luckorna i köket och om jag förstått det rätt representerar varje lapp en sak att fixa i omarbetninsgprocessen hon är inne i:

Simona berättar också att hon jobbar kapitelvis och att hon först tänker ut början och slutet innan hon fortsätter med resten av innehållet. Så gör jag också. Och jag gör likadant med alla scener i kapitlet (ett kapitel kan bestå av en-fem scener ungefär). Dessutom jobbar jag mig hela tiden fram till en milstolpe, en extra viktig händelse i historien. En sådan brukar inträffa ungefär var åttonde kapitel. Så man kan säga att jag jobbar med dramatiska enheter på tre nivåer: scen, kapitel och milstolpe.

Däremot brukar Simona hålla sina kapitel ungefär lika långa (ca 2500-4500 ord). Det gör nog inte jag. Det kortaste i nya boken har 43 ord. Det längsta 3252.

Spännande att läsa om hur andra gör! Tack Simona.

Marika

Kurvor och pilar – så här gör jag när jag skriver. Hur gör du?

När jag är klar med några kapitel får jag sätta mig ner och rita kurvor. Jag älskar att rita kurvor. Kurvorna går upp eller ner beroende på hur stor del av handlingen som handlar om en viss tråd. Och som ni kanske kan se så har handlingen i en särskild tråd (kärlekstråden) precis peakat. Det betyder att en sorts klimax har skett. Och att en ny eller omdefinierad målsättning måste utstakas. Det kanske låter programmatiskt. Det är det inte, det mesta sker intuitivt och det är först efteråt som jag inser att det följer ett visst berättarmönster.

Men det var inte det jag skulle prata om. Det jag skulle prata om var mina kurvor och mitt verktyg för att följa handlingen. Nedanför själva kurvorna skriver jag kapitlets namn och en kort beskrivning av varje scen. Varje scen får en prick. Det är betydligt lättare att hitta en särskild händelse i boken genom att scanna de här beskrivningarna än att bläddra i Word på datorn.

Under scenbeskrivningarna gör jag sedan en stor cirkel där jag försöker sammanfatta själva kontentan av kapitlet. Vad är den största take-awayen liksom? (Och ja, ge mig ett annat ord för take-away så använder jag det). Bra för att få en känsla för övergripande utveckling av storyn.

Under cirkeln ritar jag sedan pilar. Pilarna avser huruvida utvecklingen i välvalda dimensioner går upp eller ner för huvudkaraktären Lisa. Mina dimensioner just nu är 1) Mening karriär/liv, 2) Jobb/projekt, och 3) Kärlek/sex. Och under detta citerar jag sedan sista meningen i kapitlet. Varför då? Jo, för att sista meningen oftas andas undertexten eller känslan i hela kapitlet. Och till sist gör jag anteckningar om det är något särskilt jag måste komma ihåg. Till exempel om jag håller på att bygga upp en gåta, så skriver jag vilka hintar som givits i kapitlet som har med gåtan att göra.

Jaha. Det var mitt verktyg. Riktigt coolt vore det förstås om jag använde det för att planera i förväg, men det är inte sant. Den processen är betydligt mer kaotisk, men jag gillar det här verktyget för att summera upp och ha koll på vad som händer. Hur gör ni? Använder ni också er av liknande metoder?

Nyfiken i en strut:)

Marika

Trådar

Hjälp. Har så många trådar ute nu i boken att jag undrar om jag kommer kunna väva ihop dem ordentligt. Handlingstrådar, karaktärer, teman… Var och ett är de intressanta och vackra som gröngnistrande träd, men det jag undrar just nu är om man ser skogen? Blir det en helhet, ett mönster, som skapar resonans på ett ”helheten-är-större-än-delarna”-sätt, eller blir det mest… tja, en massa delar?

Sånt kan man fundera på när det är helg. Jag har bestämt mig för att inte skriva i helgen. Jag blir mer utvilad. Då går det fortare på måndag. Och jag ligger, för en gångs skull, faktiskt helt okej till:)

Enjoy och kram på er