Jeez, är det bokmässa? Nu?

OMG. Hur gick det här till? Mitten av september och snart bokmässa?!

bokmässa

Shit. Jag som knappt har tänkt på böcker, särskilt inte mina, sedan i början på sommaren. Visst har jag sprungit på releaser så ofta jag kunnat, men det har mest handlat om att fira mina kollegors OERHÖRDA bedrifter. För det är en bedrift att skriva en bok. Tycker i alla fall jag:)

Så döm om min förvåning. Bokmässa! Om knappa två veckor! Och innan dess ska jag prata på en banks kvinnoförening om böcker, skrivande och meningen med livet. Antar jag. Det är ju det jag brukar prata om. Om jag nu minns rätt, det har ju gått flera MÅNADER (läs hela sommaren) sedan jag pratade sist. Sedan dess har jag haft semester, blivit partner på arkitektbyrån och satt barn i nya skolor. Och varit med om ett jäkla skitval.

Det tar ju också sin lilla tid.

Nåja. Jag får damma av den hörnan i huvet som arkiverat prata-inför-publik-minnena. Det ska bli kul.

Och visst ses vi väl på bokmässan? Jag är där torsdag – lördag och på fredagen pratar jag på Massolits monterscen 11.00-11.30 och därefter i Länsbiblioteket Dalarnas monter (E03:10) 13.00-13.30.

Puss

Äntligen!

Så kommer den till slut. Recensionen i Bokhora. Och vad fin den var!

Till saken hör den att när Bokhora recenserade Supernova i Aftonbladet för några år sedan så gav jag mig in i debatten. Johanna Ö tyckte visserligen om boken, men hon efterlyste en huvudperson som inte lämnade. Någon som stannade kvar och ändrade strukturerna inifrån. Och visst hade det kunnat vara intressant. Det var bara inte min bok. Jag skrev så här:

”Men okej. Fair enough. Man kanske kan skriva en recension som önskar sig en annan bok istället för att utgå ifrån den man faktiskt läst. Jag tycker mest att det är trist för alla de som äntligen lyckats bryta sig loss och funderar på att ändra sina liv. De som år efter år intalat sig att de måste ”palla” (och nu snackar jag inte bara om s k högpresterarjobb, det krävs mod att byta liv oavsett vilket jobb du har). Nu får de återigen höra att de borde ”palla” – för det är minsann vad en riktig rollmodell handlar om.”

Så jag var lite rädd. Att bokhororna inte skulle vilja recensera min nya bok eftersom jag var dryg och gav svar på tal. Det finns nämligen en oskriven regel i såna här sammanhang. Man ska aldrig, ALDRIG svara på recensioner. Men jag tycker att det är en trist regel. Och jag tycker att man ska skita i den. Det är ju kul med debatt! Och läser man kommentarsfältet på Johanna Ö:s Supernovarecension, så förs ju definitivt en intressant diskussion där.

Point made.

Jag är i alla fall URGLAD för att Bokhora recenserar Projekt längtan. Och jag är URGLAD för att det var en sån himla bra recension. Tack Johanna Ö, ända upp till exotiska Vittangi. Det här lever jag länge på:)

Yours,

Livsval, karriärsval och hur man blir lycklig i livet

Ja, jag vet att det var några veckor sedan. Men jag hinner ju aldrig med! Äsch. Det kommer nu istället.

Nyfikenhet. Öppenhet. En känsla av att allt är möjligt.

Jag hade fått äran att bli inbjuden till Prodiem, ett rekryteringsföretag som specialiserar sig inom HR och finans, för att prata på en frukostföreläsning. Dela med mig av min resa, prata om livsval, karriärsval och hur man blir lycklig i livet.

Lycklig i livet, tänker ni nu. Kan man bli det? Och vad är det? Egentligen?

För mig handlar lycka i livet om att leva i sanning. Att vara nöjd med sina val, känna att man är på rätt plats i rätt tid. Att man inte – just då – vill leva på något annat sätt, på ett annat ställe, eller med någon annan person. Till exempel. Det kan också handla om jobb. Eller balansen mellan jobb och andra saker. Om att känna att man kommer till sin rätt.

Älskar förresten det uttrycket. ”Komma till sin rätt”. Ligger det inte fint i munnen? För ett sådant behov tror jag att vi människor har i flera avseenden, vare sig det gäller jobb eller privat. Man behöver känna sig behövd eller som att man åstadkommer någon slags skillnad. Att just DU behöver vara där du är, för din familj eller dina kollegor eller världen i stort. För det lilla hänger ihop med det stora. Och det är inte nödvändigtvis ”finare” att hjälpa barn i Afrika än att jobba som handläggare på TryggHansa. Om det skriver jag bland annat i Projekt längtan, by the way …

Men. Tillbaka till Prodiem:)

Det var en underbar morgon. De runt trettio som var där var öppna och nyfikna, och genuint intresserade av det vi pratade om. För det blev ett samtal. Även om jag är rätt bra på att hålla låda dök det upp några frågor vi spann vidare på. Och i de stunderna är jag enormt tacksam över att jag får chansen att stå där och prata om saker jag tycker är viktiga. Och uppleva att jag får respons, att det jag säger betyder något. Att jag i något avseende gör avtryck, påverkar min omvärld och ”kommer till min rätt”.

Tack för det, Prodiem.

Prodiem 1 Prodiem 2

Suddig in action:) Alla deltagare fick förresten en fin sommarpresent av Prodiem:

Prodiem 3

Och jag fick också en fin sommarpresent:

Prodiem 4

Blir perfekt i sommar!

Kärlek,

 

 

Älska entreprenörer!

Jag får ett SMS av en kompis. Det står så här: ”Wow. Den var ju helt lysande. På riktigt /…/ Och svårt tänker jag. Att skriva om livet och stora frågor utan att det blir platt/lite fånigt. Att lyckas med trovärdighet och igenkänning. Winnerbäck vs. Gessle liksom:)”

Asså… *såå rörd*

Och sedan fortsätter det: ”… och du, sid 360, där blev man glad!” Jag går genast och slår upp sidan i Projekt längtan. Där, längst ner på sidan, står: ”Entreprenörerna. De verkliga hjältarna i Afrika.”

Jag ler. Min kompis är entreprenör och han känner (stolt) igen sig i min beskrivning. Visst fokuserar jag på entreprenörerna i Ghana i boken, men den vördnad och respekt jag känner sträcker sig ju till alla entreprenörer i alla världsdelar. I alla tider.

Det kräver mod och passion att starta att företag. Vilket som helst. Och uthållighet, my God. Man får inte ge upp. Man måste hugga i och dra, våga hoppas och tro, och samtidigt inte vara rädd för att förändra och anpassa verksamheten, allteftersom världen därute ändrar sig.

Så. Tänk er vad glad jag blev när jag fick chansen att prata på YEoS – Young Entrepreneurs of Swedens årskongress. Jag fick ösa ur mig all kärlek och respekt jag känner för dessa unga människor – och dessutom försöka dela med mig av mina erfarenheter kring hur man kan tänka på framgång och vad som är viktigt i livet, inte bara som entreprenör utan som människa.

YEOS1 YEOS2

Kram på er

PS. Här är YEOS hemsida. Kolla in, särskilt om du är ung entreprenör!

Älska studenter!

Studenter. Unga, fulla av energi, fulla av tillförsikt. Och kanske lite prestationsångest:)

Jag träffade några på Handels för ett par veckor sedan, när jag var med på katalogsläpp för M2, deras mässa för media och marknadsföring. Jag pratade lite om mig och mina böcker, men framförallt gav jag dem några  råd angående hur man kan tänka på framgång och vad som gör en lycklig i livet. En sån liten sak kan man väl klämma av på tio minuter:)?

IMG_0738

IMG_0793IMG_0782

IMG_0772

Det var urkul att vara tillbaka i studentlokalerna, men allra roligast var det att prata med studenterna efteråt. Älskar deras livsglädje och nyfikenhet. Kan riktigt känna hur den smittar av sig, och när jag går därifrån gör jag det lite yngre och med aningen lättare steg.

Kram på er

Det kom ett brev …

… och fasen vad glad jag blev. Eller glad är fel ord. Rörd, snarare. Rörd med ögonen full av tårar:

”Mitt namn är XXX och jag har precis läst ut din första bok ”Supernova”. Jag älskade den från första stund och ville aldrig att den skulle ta slut. Boken är även en väckarklocka för mig som är en prestationsprinsessa. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur min onda spiral angående att jag aldrig nöjer mig, jämför mig med andra i min ålder och ser ner på mig själv eftersom jag tror att jag är mina prestationer. Hur mycket jag än försöker intala mig att jag inte är mina prestationer så lyckas min hjärna inte förstå det /…/ Tack för att du skrev fantastiska ”Supernova”. Imorgon tänker jag gå till bokhandeln och köpa ”Projekt längtan”.

Gratitude

Alltså, vad säger man?

Det var värt det. Det var banne mig värt det.

Suoernova behövs.

All kärlek till dig!

 

Kramturism stjälper snarare än hjälper!

Blev rätt stolt till slut, över min debattartikel på SVT Debatt:

Skärmavbild 2014-04-06 kl. 16.26.13

Särskilt glad blev jag över diskussionen efteråt (som ni kan se i kommentarerna under själva artikeln). Det blev nästan 150 kommentarer! Jag har valt ut en diskussion som jag tyckte var särskilt intressant (bland många). Here it goes!

Ankdammsmannen: ”Riktigt bra artikel. Fattigdomsbekämpning är svårt, vilket otaliga biståndshaverier genom åren visar. Det finns inget enkelt recept och oförutsedda konsekvenser är regel snarare än undantag.”

Jag: ”Tack Ankdammsmannen! Allt bistånd är inte dåligt, men visst är det oändligt komplext. Business är lättare, men även där kan det bli fel om företagen inte tar sitt ansvar.”

Nide: ”Därför måste schyssta arbetsförhållanden och löner garanteras. Som jag ser det finns det ett antal saker kan göras:
– Tvinga bolag att redovisa hur de sköter sina affärer, hur förhållandena ser ut hos sina underleverantörer, att alla anställda får schyssta löner etc.
– Se till så att alla varor som köps in till det offentliga är tillverkade på ett schysst sätt, t ex rättvisemärkt, KRAV-märkt etc.
– Använda biståndet till att stödja lokalt näringsliv (ej multinationella bolag).”

Jag: ”Man kan använda bistånd till att stödja schysst etablering av multinationella företag (för att t ex se till att det anställer lokalt, att de bidrar till local communities, betalar skatter osv). T ex vet jag att Norges UD samarbetar nära med Statoil vg gasfyndigheterna i Tanzania.”

Nide: ”Fast Statoil är väl ett statligt Norskt bolag? Jag kan tycka att bolag där staten är huvudägare kan få bistånd.”

Jag: ”Jag tycker inte att det är huvudfrågan. Och egentligen är det inte Statoil som får bistånd, utan Tanzanias regering som får stöd i hur de får ut mest av relationen. Det är ett samarbete mellan tre parter, men funkar lika bra även om det är ett helt privat bolag.”

Nide: ”Det är mer bara att min fördom om multinationella bolag är att det enda man är intresserad av är att hålla nere kostnaderna och är egentligen inte intresserade av att ha schyssta villkor. Det finns många exempel på hur bolag har exploaterat u-länder för egen vinning och haft urusla villkor för de anställda. Utnyttjande av fattiga människor, helt enkelt.”

Jag: ”Ja, det är ju det man minns. Min uppfattning om Statoil var inte sådan som tur var. Men visst behöver vi mer goda företag som går i bräschen och visar ledarskap. Jag har aldrig förstått den där ”spliten” mellan individer som privatpersoner och individer som företagsledare. Ja, du ska maximera vinsten, kära VD, men du ska göra det med några restriktioner: att du har glada medarbetare, att du inte skitar ner miljön, att du har schyssta inköpsvillkor osv osv.”

Ankdammsmannen: ”Poängen är att de investerar och anställer, vilket till skillnad från bistånd ger människor och länder en väg ut ur fattigdomen. Resultat betyder mer än intentioner.”

WORD!

Kram på er allihopa. Idag är det en härligt solig söndag och världen blir, sakta men säkert, ett bättre ställe att leva på. Hälsning från en obotlig optimist:)

solsken_147250277

Ps. Visst blir man lite nyfiken på hur Ankdammsmannen ser ut? Ett sånt namn liksom:) Pusss.

 

Hjälp! Varför händer allt på en gång?!

Man kan kalla mig ambitiös. Jag drar igång saker. Jag lägger ut nät. Inte så konstigt, egentligen. Har man ägnat flera år åt att skriva en bok vill man ju att den ska nå ut. Särskilt efter att den första releaseångesten lagt sig och folk börjar läsa och gillar, och man äntligen börjar tro på den igen…

Ibland händer ingenting. Ibland händer allt på en gång. Just nu händer allt på en gång.

Men åh så kul det var på Shenet! Jag pratade om böcker och skrivande, utbrändhet och längtan efter mening, men framförallt pratade jag om vikten av företagande,  entreprenörskap och handel i Afrika (och andra länder). Sedan kom Karin Nordström, från Hellolittlefuture och berättade om sina erfarenheter med Peepoople i Kenya.

140402 Shenet1

Sedan skrev jag en debattartikel om det här med kramturism som Expressenartikeln på bilden handlar om (Hjälp en unge på semestern). Man kan väl säga att jag inte är så positiv… Artikeln kommer på SVT Debatts hemsida imorgon och sedan kan man chatta med mig mellan 16-17. Please do!

Och så på söndag. Vilken ära. Då har jag blivit inbjuden att avsluta Young Entrepreneurs of Swedens årskongress på Lidingö i Stockholm. Ska bli så kul. Och jag har så mycket att säga! Måste bara få ner det i nån slags ordning först…

Pust.

PS. På tisdag pratar förresten jag, Sofie Sarenbrant och Ebba von Sydow i Bobergs matsal på NK kl 18. Vin och tilltugg ingår i priset, vore kul att ses där!

Huvudstående i hektiska tider och Shenetmingel 2 april!

Alltså. Jag har hela mitt (yoga)liv tyckt att huvudstående är döläskigt. Jag gillar inte att vara uppochner. Jag gillar inte att benen känns tyngdlösa, som om de svävar fritt i ett universum utan slut.

140320 headstand

Så döm om min förvåning när jag plötsligt, under ett av mitt livs mest hektiska och schizofrena perioder, går på yogaklass och reser mig upp i ett huvudstående utan några som helst problem. Jag gör det bara. Jag andas knappt ens fortare. (I vanliga fall rusar hjärtat som vore jag besatt). Jag tycker inte ens att det är läskigt.

Så kan det gå.

Annars har jag knappt hunnit skriva om Books & Dreams, bokkvällen på Skandiabiografen i Stockholm. Det var fantastiskt. Ni kan se kortfilm från kvällen här. Och intervjun med mig här. Bilderna har jag tappat bort i mejlboxen, får återkomma.

Och nästa vecka är det dags igen! Jag ska prata på Shenetminglet på tisdag den 2 april, tillsammans med Karin Nordström från Hellolittlefuture. Vi pratar entreprenörskap, vi pratar Afrika, vi pratar utbrändhet, karriär och meningen med livet. Dessutom pratar vi om CSR och att genom företag och företagande skapa en bättre värld. Stora ord? Kanske det. Men vi kan ju göra det. Så självklart ska vi anta utmaningen.

Eventet äger rum på SoStockholm i Kungsträdgården. Kolla in här!

Och du. De tio första får en bokgoodiebag med BÅDA MINA BÖCKER och en produkt från Dada Zanzibar. GRATIS! Dada Zanzibar är ett kvinnokollektiv på Zanzibar som gör ekologiska produkter. Är de inte VÄRLDENS FINASTE? Kommer du inte först kan du köpa påsen för ynka 200 pix och då får du dessutom en gratis konsultation inom CSR av Karin.

140320 Dadazanzibar

Yes. Hoppas vi ses!

Kram