Kramturism stjälper snarare än hjälper!

Blev rätt stolt till slut, över min debattartikel på SVT Debatt:

Skärmavbild 2014-04-06 kl. 16.26.13

Särskilt glad blev jag över diskussionen efteråt (som ni kan se i kommentarerna under själva artikeln). Det blev nästan 150 kommentarer! Jag har valt ut en diskussion som jag tyckte var särskilt intressant (bland många). Here it goes!

Ankdammsmannen: ”Riktigt bra artikel. Fattigdomsbekämpning är svårt, vilket otaliga biståndshaverier genom åren visar. Det finns inget enkelt recept och oförutsedda konsekvenser är regel snarare än undantag.”

Jag: ”Tack Ankdammsmannen! Allt bistånd är inte dåligt, men visst är det oändligt komplext. Business är lättare, men även där kan det bli fel om företagen inte tar sitt ansvar.”

Nide: ”Därför måste schyssta arbetsförhållanden och löner garanteras. Som jag ser det finns det ett antal saker kan göras:
– Tvinga bolag att redovisa hur de sköter sina affärer, hur förhållandena ser ut hos sina underleverantörer, att alla anställda får schyssta löner etc.
– Se till så att alla varor som köps in till det offentliga är tillverkade på ett schysst sätt, t ex rättvisemärkt, KRAV-märkt etc.
– Använda biståndet till att stödja lokalt näringsliv (ej multinationella bolag).”

Jag: ”Man kan använda bistånd till att stödja schysst etablering av multinationella företag (för att t ex se till att det anställer lokalt, att de bidrar till local communities, betalar skatter osv). T ex vet jag att Norges UD samarbetar nära med Statoil vg gasfyndigheterna i Tanzania.”

Nide: ”Fast Statoil är väl ett statligt Norskt bolag? Jag kan tycka att bolag där staten är huvudägare kan få bistånd.”

Jag: ”Jag tycker inte att det är huvudfrågan. Och egentligen är det inte Statoil som får bistånd, utan Tanzanias regering som får stöd i hur de får ut mest av relationen. Det är ett samarbete mellan tre parter, men funkar lika bra även om det är ett helt privat bolag.”

Nide: ”Det är mer bara att min fördom om multinationella bolag är att det enda man är intresserad av är att hålla nere kostnaderna och är egentligen inte intresserade av att ha schyssta villkor. Det finns många exempel på hur bolag har exploaterat u-länder för egen vinning och haft urusla villkor för de anställda. Utnyttjande av fattiga människor, helt enkelt.”

Jag: ”Ja, det är ju det man minns. Min uppfattning om Statoil var inte sådan som tur var. Men visst behöver vi mer goda företag som går i bräschen och visar ledarskap. Jag har aldrig förstått den där ”spliten” mellan individer som privatpersoner och individer som företagsledare. Ja, du ska maximera vinsten, kära VD, men du ska göra det med några restriktioner: att du har glada medarbetare, att du inte skitar ner miljön, att du har schyssta inköpsvillkor osv osv.”

Ankdammsmannen: ”Poängen är att de investerar och anställer, vilket till skillnad från bistånd ger människor och länder en väg ut ur fattigdomen. Resultat betyder mer än intentioner.”

WORD!

Kram på er allihopa. Idag är det en härligt solig söndag och världen blir, sakta men säkert, ett bättre ställe att leva på. Hälsning från en obotlig optimist:)

solsken_147250277

Ps. Visst blir man lite nyfiken på hur Ankdammsmannen ser ut? Ett sånt namn liksom:) Pusss.

 

Äntligen, ÄNTLIGEN…

… fick jag träffa en skrivarkollega, en ny bekantskap, en av alla dem jag aldrig träffar annars eftersom jag ju inte bor i Sverige, inte kan springa på mingel och bokmässor och födelsedagsfester och releasepartyn och….

Åh. Det var fantastiskt. Som ett stort megamingel på tre, fast mycket intressantare för vi pratade ju. På riktigt. Om bistånd. Om att skriva och jobba och att leva (och hur får man nu egentligen till det). Och så förstås om publicerings-processen som Helena ska in i.

Helena Thorfinn debuterar i vår med sin roman Innan floden tar oss och jag är jättenyfiken. Helena var som en fontän av tankar, frågor och funderingar – och jag tänker att en sådan energi och en sådan tankeverksamhet måste bli förbaskat intressant på papper. Men jag får ge mig till tåls ett tag till!

Till vänster ovan ser ni mig och Helena. Och så nedanför Minou, världens coolaste norska som driver Femina Hip, en NGO och ett mediaföretag som riktar sig mot ungdomar med bland annat två magasin och ett TV-program. HIV/Aids, jämlikhet och entreprenörskap är några av de saker som står på agendan.

Jag kom dit klockan sju. När jag gick var klockan elva och jag fattade ingenting. Men så kan det gå när man har roligt:)

Kram på er