Läsarbrev…

… är ju det vackraste som finns. Lite skrytigt, kanske, men hur ska man låta bli att dela med sig av sånt här?

”Jag var på 4Goods föreläsning i Malmö den 6:e maj och köpte båda dina böcker Supernova och Projekt längtan. Du milde tid, vilka underbara böcker. Jag längtade till bussresan t.o.r till mitt jobb då jag läser, jag längtade till kvällen då jag skulle läsa igen. Härligt skrivna med en naturlig inlevelse. Jag ömsom fnittrade, skrattade, funderade och blev inspirerad. Wow vilken stark kvinna du är. Jag hoppas innerligt att det kommer en tredje bok om Lisa. Numera följer jag både via Facebook och Instagram.”

Stort tack, Monica Borggren! Du gjorde min dag. Nästa gång får du komma fram och hälsa:)

shutterstock_83563981

Nästa läsarbrev kom från Finland. Kolla in det här:

”Hej! Började läsa din bok igår kväll och har nu imorse läst ut den. Du skriver så underbart så det berör själen:) Har läst många böcker o känner igen kvalitet, ville bara berätta det. Var stolt och glad för din förmågan, du välsignar många med ditt skrivande. Tack.”

Tack själv, du underbara människa!

Förlåt!

Igår gick jag in på min blogg och av någon anledning klickade jag på mejllänken. Kanske för att kolla om den funkade, det var så längesedan jag la in den där länken.

Länken gick till mitt gmailkonto. Oj då, tänkte jag. Jag som inte tittat på mitt gmailkonto på månader (jag hade liksom glömt bort att det fanns mitt i nybebisbestyren). Äh, det gör nog inget, tänkte jag vidare. Det är nog ingen som klickar på den där länken.

Och så gick jag in på kontot.

Det var som en försenad julklapp. I inboxen fanns flera mejl från läsare som hittat mig via bloggen. Jag blev så otroligt glad. Lyssna på det här:

”Hittade just din blogg av en slump och kan bara inte låta bli att skriva till dig. Anledningen är att du mellan nyår och trettonhelgen gav mig årets, kanske årtiondets, läsupplevelse.”

Eller det här:

”En smärtsamt igenkännande men också underhållande, insiktsfull och väldigt varm berättelse. Supernova var riktigt riktigt bra och jag ville bara skicka en rad och berätta just det. Att din bok kröp under skinnet på en prestationsprinsessa som mig och blev som en klok kompis som jag bara inte ville lägga ifrån mig.”

Jo, jag har fått läsarmejl förut. Ganska många till och med. Men det var något särskilt med att öppna inboxen och få flera stycken så oväntat och på en gång.

Fast det ursäktar ju ingenting. Jag ber SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT för att det tog så lång tid att svara. Det var inte meningen. Förlåt.

Marika