Stress … mer aktuellt än någonsin?

Skulle träffa en journalist i veckan för att prata om utbrändhet och vägen tillbaka. Tänkte först att det kändes kanske lite förlegat. Supernova kom ju ut för sex år sedan och … tja, jorden har väl snurrat några gånger runt solen sedan dess?

stress-150x150

Jag satte mig och googlade  på stress. Letade upp några gamla ledsagare, t ex Aleksander Perski på stressmottagningen och Christina Doctare som myntade begreppet hjärnstress. Och döm om min förvåning, men senast i november var Christina och en lektor i neuropsykologi som heter Åke Pålshammar hos Malou och pratade om stress.

Det gjorde mig taggad. Inte för att jag är glad för att människor är stressade:) Men verkligheten ser ju ut som den gör. Och jag känner att jag har något att bidra med, både i mina böcker och IRL. Jag kan hjälpa individer med hur man ser tecken på att det håller på att gå för långt, med förebyggande åtgärder, med tips till prestationsprinsessor och prinsar om hur man kan tagga ner och leverera mindre – och ändå upplevas som att man levererar mer.

Jag kan hjälpa företag att förebygga ohälsa, att ta hand om sina medarbetare i förväg, inte när det är för sent. Problemet är bara att de flesta företag inte vågar. Ofta är företag rädda för att deras medarbetare ska ”sätta sig ner och känna efter”, för ”då slutar de ju”.

So what, säger jag.

Vill vi ha olyckliga medarbetare eller lyckliga? Är det bra att hålla någon kvar på s a s ”artificiell väg” och krama ur dem deras yttersta på grund av prestationsångest, eller kan vi stödja den människan att bli mer sann mot sig själv och bli en gladare och mer harmonisk människa? Det innebär ju inte alltid att medarbetaren slutar. Det kan till och med vara tvärtom. Åtminstone borde det inte det om du har ett schyst företag med sund grund och villkor.

Men det är ju bara min åsikt:)

Kram på er.

2 reaktion på “Stress … mer aktuellt än någonsin?

  1. Marika, som du skriver ämnet är aktuellare än någonsin. Problemet som jag ser det är att fenomenet har blivit etablerat. Vi lever och accepterar det faktum att människor arbetar sig sjuka. Så, andra förutsättningar gäller nu än för tio år sedan då det var hypat och nytt. Låt oss hjälpas åt att förändra! Jag bloggar också om det ibland: http://www.anneliljeroth.se – vore kul ses och prata! /Anne

    • Hej Anne!
      Ja, det är märkligt. Bra att det blivit mer ”vanligt” i meningen mindre stigmatiserat och mer accepterat. Men förstås inte bra att vi arbetar och ”lever” oss sjuka. För arbete är en stor del, men inte allt.
      Vore definitivt kul att ses, vi får boka en lunch framöver.
      Hörs på FB:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *