Föreläsningshöst!

Oj, vad längesedan jag skrev. Men okej, hösten var hektisk, både med jobb och föreläsningar. Och vad kul det var!

Först ut var ett strategikonsultföretag där jag fick äran att prata om hur man presterar på topp och samtidigt mår bra. Om stressreaktioner, hur man upptäcker dem och hur man kan hjälpa varandra. Som jag längtat efter att få prata om detta på ett konsultföretag! Redan då det begav sig (läs efter att jag hade varit utbränd) erbjöd jag mig att komma till McKinsey och prata om det här ämnet, men jag fick inget napp. Tyvärr. De är nog för rädda för sin egen kultur. Eller för rädda för mig:) Trots att jag skulle vara världens bästa på att diskutera det med dem, jag känner ju till både förtjusningen och utmaningarna utan och innan…

Förberedelser på Ulfsunda slott

Förberedelser på Ulfsunda slott

Nåväl. Det var efterlängtat och fantastiskt kul. De var öppna och nyfikna, och förhoppningsvis lärde de sig något och blev samtidigt peppade att ha mer självförtroende i att styra sina egna liv.

Efter det var det dags för Länsbiblioteket i Falun, där jag pratade mer om skrivande och böckerna. Men eftersom de är så pass självbiografiska berättar jag alltid personligt om min egen resa. Det berör, och folk uppskattar ärlighet och att man bjussar på sig själv. Jag älskar bibliotekarier, de är så intresserade och det är så tacksamt att prata med dem!

På stora torget i Falun

På stora torget i Falun

Nästa stopp var Smedjebackens bibliotek, där jag pratade för fullsatt hus om utbrändhet och stressreaktioner, samt vikten att våga välja sitt eget liv. Att gå på lusten och att lära känna sig själv i olika lager. Jag blev HELT överväldigad över att det kom så många till lilla Smedjebacken. Men många är vi som varit utbrända, eller som har anhöriga som varit utbrända. Det märks, och det blir en sådan fullkomlig närvaro i rummet när alla börjar dela med sig av sina historier. En gåva.

Smedjebackens bibliotek

Smedjebackens bibliotek

Oj. Nu höll jag på att glömma CV-workshopen på Handels. Såå kul att komma tillbaka och träffa dessa drivna och drömmande kvinnor som, om det nu är möjligt, har ännu större krav på sig själva än vad vi hade på min tid. All kärlek till er!

Om online-CV:s och "Livet är mer än ett CV"-peptalk:)

Om online-CV:s och ”Livet är mer än ett CV”-peptalk:)

Så. Nu kanske ni hajar varför jag inte haft tid att skriva:)

Pöss på er,

Tvättbjörn, jag?

Nej. Det här är inte jag som försöker föreställa en tvättbjörn:) Det är jag som pratar för hundra bibliotekarier på Stadsmuseet igår.

IMG_3702-1 (dragen)

Det  var en ära. Jag minns så tydligt första gången jag fick brev från författarförbundet som berättade att jag skulle få biblioteksersättning. Biblioteksersättning. Jag visste inte vad det var, men när jag undersökte fenomenet upptäckte jag att ens bok var tvungen att ha blivit utlånad minst tre tusen gånger för att man skulle få  ersättning. Wow, tänkte jag. Tre tusen. Minst. Tre tusen livs levande människor som gått in på ett av landets bibliotek och flanerat runt bland böckerna, sakta dragit fingrarna längs ryggpärmarna, och till sist bestämt sig för att låna just min bok.

Så stolt var jag, över att få prata för bibliotekarierna. Jag pratade mest om min nya bok, Projekt längtan, men innan jag gjorde det berättade jag om Supernova och varför jag började skriva överhuvudtaget. På bilden förklarar jag hur jag mitt i sjukskrivningen för utbrändhet, efter att min läkare satt mig på strikt sömnschema, var tvungen att hålla upp ögonlocken med fingrarna för att inte somna på eftermiddagarna.

Det var tider, det.

Not.

Kram på er