Ooops!

Jag var precis på väg att tacka ja till förfrågan. Åka runt i en bil och diskutera viktiga ämnen: tid, hur man får den att räcka till, och varför vi stressar så mycket. Roliga människor, TV-kamera, lite härligt TV-smink och rätt ok med pix för besväret.

Men så läser jag mejlet en gång till. Vad var det för bilmärke reklamen skulle sälja, egentligen?

Helvete.

VW. Volkswagen. Företaget som precis blivit avslöjade för att ha manipulerat avgastester och ljugit folk rakt upp i ansiktet i flera år.

Rött ljus. Inget fel på initiativet, och kanske har de skärpt till sig, men det spelar ingen roll. Miljön är som många vet en av mina hjärtefrågor (eller snarare ångestfrågor) och jag KAN ju bara inte associera mig med en sådan miljöbov. Inte utan att de plötsligt blivit ledande på området och åstadkommit gedigna resultat.

Well. Jag får klara mig utan TV-smink och pix. Inte vet jag om det spelar någon roll om hundra år, och kanske är det en falsk känsla av lugn som infunnit sig, men just nu känns det ändå ganska bra.

Kram på er,

 

Projekt längtan nominerad till Stora ljudbokspriset!

Va? Otroligt. Hursomhelst blir den bara nominerad på ”riktigt” om tillräckligt många röstar på den. Kanske inte så sannolikt med tanke på konkurrensen (Joyo Moyes, Khemiri osv), men vad sjutton. Hoppas kan man ju alltid! Och lite stolt kan man få va:)

Rösta här!

Puss på er,

9781530_Projekt_langCMYK_9967

Äntligen finns Projekt längtan som ljudbok!

Har inte lyssnat på den än, men hoppas den är bra! Eva Röse gjorde ju en fantastisk inläsning av Supernova, så den blir nog svår att toppa, men Viktoria Flodström gör säkert sitt allra bästa. Underbart att komma ut på en ny plattform. Fler och fler lyssnar istället för att läsa, vad jag förstått. Här är länk. Lyssna gärna och skriv betyg och kommentar! Betyder mycket:)

Gästbloggar på Storytel också, med anledning av detta.

Hoppas ni gillar,

Kram och happy halloween!

Pumpa

Läsarbrev…

… är ju det vackraste som finns. Lite skrytigt, kanske, men hur ska man låta bli att dela med sig av sånt här?

”Jag var på 4Goods föreläsning i Malmö den 6:e maj och köpte båda dina böcker Supernova och Projekt längtan. Du milde tid, vilka underbara böcker. Jag längtade till bussresan t.o.r till mitt jobb då jag läser, jag längtade till kvällen då jag skulle läsa igen. Härligt skrivna med en naturlig inlevelse. Jag ömsom fnittrade, skrattade, funderade och blev inspirerad. Wow vilken stark kvinna du är. Jag hoppas innerligt att det kommer en tredje bok om Lisa. Numera följer jag både via Facebook och Instagram.”

Stort tack, Monica Borggren! Du gjorde min dag. Nästa gång får du komma fram och hälsa:)

shutterstock_83563981

Nästa läsarbrev kom från Finland. Kolla in det här:

”Hej! Började läsa din bok igår kväll och har nu imorse läst ut den. Du skriver så underbart så det berör själen:) Har läst många böcker o känner igen kvalitet, ville bara berätta det. Var stolt och glad för din förmågan, du välsignar många med ditt skrivande. Tack.”

Tack själv, du underbara människa!

Föreläsningshöst!

Oj, vad längesedan jag skrev. Men okej, hösten var hektisk, både med jobb och föreläsningar. Och vad kul det var!

Först ut var ett strategikonsultföretag där jag fick äran att prata om hur man presterar på topp och samtidigt mår bra. Om stressreaktioner, hur man upptäcker dem och hur man kan hjälpa varandra. Som jag längtat efter att få prata om detta på ett konsultföretag! Redan då det begav sig (läs efter att jag hade varit utbränd) erbjöd jag mig att komma till McKinsey och prata om det här ämnet, men jag fick inget napp. Tyvärr. De är nog för rädda för sin egen kultur. Eller för rädda för mig:) Trots att jag skulle vara världens bästa på att diskutera det med dem, jag känner ju till både förtjusningen och utmaningarna utan och innan…

Förberedelser på Ulfsunda slott

Förberedelser på Ulfsunda slott

Nåväl. Det var efterlängtat och fantastiskt kul. De var öppna och nyfikna, och förhoppningsvis lärde de sig något och blev samtidigt peppade att ha mer självförtroende i att styra sina egna liv.

Efter det var det dags för Länsbiblioteket i Falun, där jag pratade mer om skrivande och böckerna. Men eftersom de är så pass självbiografiska berättar jag alltid personligt om min egen resa. Det berör, och folk uppskattar ärlighet och att man bjussar på sig själv. Jag älskar bibliotekarier, de är så intresserade och det är så tacksamt att prata med dem!

På stora torget i Falun

På stora torget i Falun

Nästa stopp var Smedjebackens bibliotek, där jag pratade för fullsatt hus om utbrändhet och stressreaktioner, samt vikten att våga välja sitt eget liv. Att gå på lusten och att lära känna sig själv i olika lager. Jag blev HELT överväldigad över att det kom så många till lilla Smedjebacken. Men många är vi som varit utbrända, eller som har anhöriga som varit utbrända. Det märks, och det blir en sådan fullkomlig närvaro i rummet när alla börjar dela med sig av sina historier. En gåva.

Smedjebackens bibliotek

Smedjebackens bibliotek

Oj. Nu höll jag på att glömma CV-workshopen på Handels. Såå kul att komma tillbaka och träffa dessa drivna och drömmande kvinnor som, om det nu är möjligt, har ännu större krav på sig själva än vad vi hade på min tid. All kärlek till er!

Om online-CV:s och "Livet är mer än ett CV"-peptalk:)

Om online-CV:s och ”Livet är mer än ett CV”-peptalk:)

Så. Nu kanske ni hajar varför jag inte haft tid att skriva:)

Pöss på er,

Jeez, är det bokmässa? Nu?

OMG. Hur gick det här till? Mitten av september och snart bokmässa?!

bokmässa

Shit. Jag som knappt har tänkt på böcker, särskilt inte mina, sedan i början på sommaren. Visst har jag sprungit på releaser så ofta jag kunnat, men det har mest handlat om att fira mina kollegors OERHÖRDA bedrifter. För det är en bedrift att skriva en bok. Tycker i alla fall jag:)

Så döm om min förvåning. Bokmässa! Om knappa två veckor! Och innan dess ska jag prata på en banks kvinnoförening om böcker, skrivande och meningen med livet. Antar jag. Det är ju det jag brukar prata om. Om jag nu minns rätt, det har ju gått flera MÅNADER (läs hela sommaren) sedan jag pratade sist. Sedan dess har jag haft semester, blivit partner på arkitektbyrån och satt barn i nya skolor. Och varit med om ett jäkla skitval.

Det tar ju också sin lilla tid.

Nåja. Jag får damma av den hörnan i huvet som arkiverat prata-inför-publik-minnena. Det ska bli kul.

Och visst ses vi väl på bokmässan? Jag är där torsdag – lördag och på fredagen pratar jag på Massolits monterscen 11.00-11.30 och därefter i Länsbiblioteket Dalarnas monter (E03:10) 13.00-13.30.

Puss

Livsval, karriärsval och hur man blir lycklig i livet

Ja, jag vet att det var några veckor sedan. Men jag hinner ju aldrig med! Äsch. Det kommer nu istället.

Nyfikenhet. Öppenhet. En känsla av att allt är möjligt.

Jag hade fått äran att bli inbjuden till Prodiem, ett rekryteringsföretag som specialiserar sig inom HR och finans, för att prata på en frukostföreläsning. Dela med mig av min resa, prata om livsval, karriärsval och hur man blir lycklig i livet.

Lycklig i livet, tänker ni nu. Kan man bli det? Och vad är det? Egentligen?

För mig handlar lycka i livet om att leva i sanning. Att vara nöjd med sina val, känna att man är på rätt plats i rätt tid. Att man inte – just då – vill leva på något annat sätt, på ett annat ställe, eller med någon annan person. Till exempel. Det kan också handla om jobb. Eller balansen mellan jobb och andra saker. Om att känna att man kommer till sin rätt.

Älskar förresten det uttrycket. ”Komma till sin rätt”. Ligger det inte fint i munnen? För ett sådant behov tror jag att vi människor har i flera avseenden, vare sig det gäller jobb eller privat. Man behöver känna sig behövd eller som att man åstadkommer någon slags skillnad. Att just DU behöver vara där du är, för din familj eller dina kollegor eller världen i stort. För det lilla hänger ihop med det stora. Och det är inte nödvändigtvis ”finare” att hjälpa barn i Afrika än att jobba som handläggare på TryggHansa. Om det skriver jag bland annat i Projekt längtan, by the way …

Men. Tillbaka till Prodiem:)

Det var en underbar morgon. De runt trettio som var där var öppna och nyfikna, och genuint intresserade av det vi pratade om. För det blev ett samtal. Även om jag är rätt bra på att hålla låda dök det upp några frågor vi spann vidare på. Och i de stunderna är jag enormt tacksam över att jag får chansen att stå där och prata om saker jag tycker är viktiga. Och uppleva att jag får respons, att det jag säger betyder något. Att jag i något avseende gör avtryck, påverkar min omvärld och ”kommer till min rätt”.

Tack för det, Prodiem.

Prodiem 1 Prodiem 2

Suddig in action:) Alla deltagare fick förresten en fin sommarpresent av Prodiem:

Prodiem 3

Och jag fick också en fin sommarpresent:

Prodiem 4

Blir perfekt i sommar!

Kärlek,

 

 

Älska entreprenörer!

Jag får ett SMS av en kompis. Det står så här: ”Wow. Den var ju helt lysande. På riktigt /…/ Och svårt tänker jag. Att skriva om livet och stora frågor utan att det blir platt/lite fånigt. Att lyckas med trovärdighet och igenkänning. Winnerbäck vs. Gessle liksom:)”

Asså… *såå rörd*

Och sedan fortsätter det: ”… och du, sid 360, där blev man glad!” Jag går genast och slår upp sidan i Projekt längtan. Där, längst ner på sidan, står: ”Entreprenörerna. De verkliga hjältarna i Afrika.”

Jag ler. Min kompis är entreprenör och han känner (stolt) igen sig i min beskrivning. Visst fokuserar jag på entreprenörerna i Ghana i boken, men den vördnad och respekt jag känner sträcker sig ju till alla entreprenörer i alla världsdelar. I alla tider.

Det kräver mod och passion att starta att företag. Vilket som helst. Och uthållighet, my God. Man får inte ge upp. Man måste hugga i och dra, våga hoppas och tro, och samtidigt inte vara rädd för att förändra och anpassa verksamheten, allteftersom världen därute ändrar sig.

Så. Tänk er vad glad jag blev när jag fick chansen att prata på YEoS – Young Entrepreneurs of Swedens årskongress. Jag fick ösa ur mig all kärlek och respekt jag känner för dessa unga människor – och dessutom försöka dela med mig av mina erfarenheter kring hur man kan tänka på framgång och vad som är viktigt i livet, inte bara som entreprenör utan som människa.

YEOS1 YEOS2

Kram på er

PS. Här är YEOS hemsida. Kolla in, särskilt om du är ung entreprenör!

Det kom ett brev …

… och fasen vad glad jag blev. Eller glad är fel ord. Rörd, snarare. Rörd med ögonen full av tårar:

”Mitt namn är XXX och jag har precis läst ut din första bok ”Supernova”. Jag älskade den från första stund och ville aldrig att den skulle ta slut. Boken är även en väckarklocka för mig som är en prestationsprinsessa. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur min onda spiral angående att jag aldrig nöjer mig, jämför mig med andra i min ålder och ser ner på mig själv eftersom jag tror att jag är mina prestationer. Hur mycket jag än försöker intala mig att jag inte är mina prestationer så lyckas min hjärna inte förstå det /…/ Tack för att du skrev fantastiska ”Supernova”. Imorgon tänker jag gå till bokhandeln och köpa ”Projekt längtan”.

Gratitude

Alltså, vad säger man?

Det var värt det. Det var banne mig värt det.

Suoernova behövs.

All kärlek till dig!

 

Hjälp! Varför händer allt på en gång?!

Man kan kalla mig ambitiös. Jag drar igång saker. Jag lägger ut nät. Inte så konstigt, egentligen. Har man ägnat flera år åt att skriva en bok vill man ju att den ska nå ut. Särskilt efter att den första releaseångesten lagt sig och folk börjar läsa och gillar, och man äntligen börjar tro på den igen…

Ibland händer ingenting. Ibland händer allt på en gång. Just nu händer allt på en gång.

Men åh så kul det var på Shenet! Jag pratade om böcker och skrivande, utbrändhet och längtan efter mening, men framförallt pratade jag om vikten av företagande,  entreprenörskap och handel i Afrika (och andra länder). Sedan kom Karin Nordström, från Hellolittlefuture och berättade om sina erfarenheter med Peepoople i Kenya.

140402 Shenet1

Sedan skrev jag en debattartikel om det här med kramturism som Expressenartikeln på bilden handlar om (Hjälp en unge på semestern). Man kan väl säga att jag inte är så positiv… Artikeln kommer på SVT Debatts hemsida imorgon och sedan kan man chatta med mig mellan 16-17. Please do!

Och så på söndag. Vilken ära. Då har jag blivit inbjuden att avsluta Young Entrepreneurs of Swedens årskongress på Lidingö i Stockholm. Ska bli så kul. Och jag har så mycket att säga! Måste bara få ner det i nån slags ordning först…

Pust.

PS. På tisdag pratar förresten jag, Sofie Sarenbrant och Ebba von Sydow i Bobergs matsal på NK kl 18. Vin och tilltugg ingår i priset, vore kul att ses där!