Releasefest: glädje och blommor!

Herregud. Jag hade helt missat det här med att folk tar med sig blommor. Och choklad. Och presenter. Jeesus people, vad generösa ni är! Så här har det sett ut hemma hos mig i två veckor.

Öppna spisen dagen efter releasefest!

Öppna spisen dagen efter releasefest!

Annars kanske ni minns att jag hade lite ångest inför releasen. Att jag delvis ville gå och gömma mig:) Som tur var gjorde jag inte det. Visst var jag nervös, men kvällen bestod till 95% av glädje och 5% av frustration över att jag inte hann prata med alla som var där. Det jag hann säga var typ: heeeej! och hej dåååå! och däremellan signera en massa böcker.

Glada killar och tjejer: Martin Beskow, jag och Anna Furumark

Glada killar och tjejer: Martin Beskow, jag och Anna Furumark

Jo. Jag fick ett tal också, från Cina, min förläggare på Massolit förlagsgrupp (tack Cina!). Och så höll jag ett. Som dels försökte beskriva den långa resan jag haft med Projekt längtan, men som mest av allt gick ut på att tacka min man, Tim. Utan honom hade nämligen inte boken funnits. Och den tacksamhet jag känner går inte att uttrycka i ord, så det blev rätt känslosamt. Typ tårar och grötig hals.

Jag håller tal på Sven-Harrys

Jag håller tal på Sven-Harrys

Men det var okej. Bland vänner är allt sånt okej. Och bland vänner befann jag mig denna kväll, både hos er som kunde komma och er som var där i tanken. Och er som jag inte kunde bjuda pga platsbrist på Sven-Harrys, er bjuder jag nästa gång och hoppas innerligt att ni vill komma! Här kommer lite mingelbilder:

Mingelbild!

Mingelbild!

Jenny Sigurs och Helena Ehnbom, med Ulla Svensson och familjen Tribbelhorn i bakgrunden!

Jenny Sigurs och Helena Ehnbom, med Ulla Svensson och familjen Tribbelhorn i bakgrunden

Här pratas det nog Afrika! Love Theodossiadis och familjen Rejler-Arvidsson

Här pratas det nog Afrika! Love Theodossiadis och familjen Rejler-Arvidsson

Älskar den här bilden! Maria Forssén och Pontus Bergdahl samt Martin Forsström längst till höger.

Älskar den här bilden! Maria Forssén och Pontus Bergdahl samt Martin Forsström längst till höger

Tim med min kusin Ann Lindskog

Tim med min kusin Ann Lindskog

LitteraturMagazinet's in da house! Med bl a Emma Kreu

LitteraturMagazinet’s in da house! Med bl a Emma Kreu

Stämningsfullt med Marika Khodr:)

Stämningsfullt med Marika Khodr:)

Powertjejer i kubik: Louise Lundborg Hedberg, Sophie Belfrage Becker och Sara Laurell

Powertjejer i kubik: Louise Lundborg Hedberg, Sophie Belfrage Becker och Sara Laurell

En pigg Robert Mellberg gafflar med Fredrik Cassel

En pigg Robert Mellberg gafflar med Fredrik Cassel

Micke Storåkers med Marcus Ehrström och Lo Bäckström!

Micke Storåkers med Marcus Ehrström och Lo Bäckström

Jag och Nina Larsdotter från Litet förlag, lite rödmosiga i ansiktet

Jag och Nina Larsdotter från Litet förlag, lite rödmosiga i ansiktet

Kram på er och hoppas ni gillar boken. Gör ni det får ni gärna spread the love till vänner och bekanta. Sådant betyder mycket:)

PS. Tack snälla Victor Forsberg och Elsa Kusoffsky för bilder!

Releasefest: glädje eller ångest?

Okej. Jag vet att jag borde vara överlycklig över att jag har releasefest för min nya bok imorgon. Att den äntligen kommer ut. Att jag (faktiskt) har gjort det igen. För gudarna ska veta att det inte alltid var lätt.

Och visst är jag glad. Det är bara det att jag har lust att gömma mig. Också.

Den här reaktionen förvånar mig en smula. Jag bryr mig ju inte så fruktansvärt mycket om vad folk tycker. Inte egentligen. Min bok har format sig och växt till sig på sitt eget sätt, på sina egna villkor, ungefär som ett barn kommer till världen och blir en egen individ. Den blir som den blir liksom. Och jag kan inte annat än älska den, oavsett hur ful och skrynklig den ter sig i andras ögon.

9781530_Projekt_langCMYK_9967

Men tydligen bryr jag mig mer än jag tror. För varför har jag annars lust att låta ett alter ego stå i centrum i morgon kväll medan jag gömmer mig bakom gardinerna och betraktar det hela lite sådär … ifred?

Missförstå mig rätt. Jag LÄNGTAR efter att träffa alla som ska dit. Men någonstans vet jag ju att det drar igång nu. Tyckandet. Och vis av erfarenheten vet jag också att oavsett hur bra bok man har skrivit, finns det alltid de som inte tycker om den. Så är det bara. Kanske är det också som med barn? Man vet att inte alla kan älska ens barn, men man vill det likförbannat:)

Nåväl. Det är ju några timmar kvar tills imorgon. Jag hoppas att den delen av mig som är stolt över min bok och faktiskt tycker att jag är värd att firas ska våga titta fram och njuta av att stå i rampljuset en stund. Så får det där med vad folk tycker vänta ett slag.

Ja. Så får det bli.

Kram på er

Stress … mer aktuellt än någonsin?

Skulle träffa en journalist i veckan för att prata om utbrändhet och vägen tillbaka. Tänkte först att det kändes kanske lite förlegat. Supernova kom ju ut för sex år sedan och … tja, jorden har väl snurrat några gånger runt solen sedan dess?

stress-150x150

Jag satte mig och googlade  på stress. Letade upp några gamla ledsagare, t ex Aleksander Perski på stressmottagningen och Christina Doctare som myntade begreppet hjärnstress. Och döm om min förvåning, men senast i november var Christina och en lektor i neuropsykologi som heter Åke Pålshammar hos Malou och pratade om stress.

Det gjorde mig taggad. Inte för att jag är glad för att människor är stressade:) Men verkligheten ser ju ut som den gör. Och jag känner att jag har något att bidra med, både i mina böcker och IRL. Jag kan hjälpa individer med hur man ser tecken på att det håller på att gå för långt, med förebyggande åtgärder, med tips till prestationsprinsessor och prinsar om hur man kan tagga ner och leverera mindre – och ändå upplevas som att man levererar mer.

Jag kan hjälpa företag att förebygga ohälsa, att ta hand om sina medarbetare i förväg, inte när det är för sent. Problemet är bara att de flesta företag inte vågar. Ofta är företag rädda för att deras medarbetare ska ”sätta sig ner och känna efter”, för ”då slutar de ju”.

So what, säger jag.

Vill vi ha olyckliga medarbetare eller lyckliga? Är det bra att hålla någon kvar på s a s ”artificiell väg” och krama ur dem deras yttersta på grund av prestationsångest, eller kan vi stödja den människan att bli mer sann mot sig själv och bli en gladare och mer harmonisk människa? Det innebär ju inte alltid att medarbetaren slutar. Det kan till och med vara tvärtom. Åtminstone borde det inte det om du har ett schyst företag med sund grund och villkor.

Men det är ju bara min åsikt:)

Kram på er.

Tvättbjörn, jag?

Nej. Det här är inte jag som försöker föreställa en tvättbjörn:) Det är jag som pratar för hundra bibliotekarier på Stadsmuseet igår.

IMG_3702-1 (dragen)

Det  var en ära. Jag minns så tydligt första gången jag fick brev från författarförbundet som berättade att jag skulle få biblioteksersättning. Biblioteksersättning. Jag visste inte vad det var, men när jag undersökte fenomenet upptäckte jag att ens bok var tvungen att ha blivit utlånad minst tre tusen gånger för att man skulle få  ersättning. Wow, tänkte jag. Tre tusen. Minst. Tre tusen livs levande människor som gått in på ett av landets bibliotek och flanerat runt bland böckerna, sakta dragit fingrarna längs ryggpärmarna, och till sist bestämt sig för att låna just min bok.

Så stolt var jag, över att få prata för bibliotekarierna. Jag pratade mest om min nya bok, Projekt längtan, men innan jag gjorde det berättade jag om Supernova och varför jag började skriva överhuvudtaget. På bilden förklarar jag hur jag mitt i sjukskrivningen för utbrändhet, efter att min läkare satt mig på strikt sömnschema, var tvungen att hålla upp ögonlocken med fingrarna för att inte somna på eftermiddagarna.

Det var tider, det.

Not.

Kram på er