Äntligen!

Så kommer den till slut. Recensionen i Bokhora. Och vad fin den var!

Till saken hör den att när Bokhora recenserade Supernova i Aftonbladet för några år sedan så gav jag mig in i debatten. Johanna Ö tyckte visserligen om boken, men hon efterlyste en huvudperson som inte lämnade. Någon som stannade kvar och ändrade strukturerna inifrån. Och visst hade det kunnat vara intressant. Det var bara inte min bok. Jag skrev så här:

”Men okej. Fair enough. Man kanske kan skriva en recension som önskar sig en annan bok istället för att utgå ifrån den man faktiskt läst. Jag tycker mest att det är trist för alla de som äntligen lyckats bryta sig loss och funderar på att ändra sina liv. De som år efter år intalat sig att de måste ”palla” (och nu snackar jag inte bara om s k högpresterarjobb, det krävs mod att byta liv oavsett vilket jobb du har). Nu får de återigen höra att de borde ”palla” – för det är minsann vad en riktig rollmodell handlar om.”

Så jag var lite rädd. Att bokhororna inte skulle vilja recensera min nya bok eftersom jag var dryg och gav svar på tal. Det finns nämligen en oskriven regel i såna här sammanhang. Man ska aldrig, ALDRIG svara på recensioner. Men jag tycker att det är en trist regel. Och jag tycker att man ska skita i den. Det är ju kul med debatt! Och läser man kommentarsfältet på Johanna Ö:s Supernovarecension, så förs ju definitivt en intressant diskussion där.

Point made.

Jag är i alla fall URGLAD för att Bokhora recenserar Projekt längtan. Och jag är URGLAD för att det var en sån himla bra recension. Tack Johanna Ö, ända upp till exotiska Vittangi. Det här lever jag länge på:)

Yours,