Vad är väl en bokmässa när man kan gå på bröllop i Tanzania?

Nej. Jag är ju inte på bokmässan. Har jag redan sagt det? Nåväl. Jag fick gå på bröllop istället. Tanzania-style.

Det började klockan sju. Det innebar att det började klockan nio. Innan dess satt vi i rader av plaststolar med cola, fanta, sprite eller den lokala ingefärsläsken stoney tangawizi och tittade på barnen, kvinnorna och gummorna som då och då gick upp och dansade till den dånande musiken. Den yngsta var knappt två.

Bruden och hennes tärna, klädda i grönt och vitt, kom in med glittrande håruppsättningar och välmanikyrerade naglar. De gick sakta i en halvdansande, gungande gång, och efter fem minuter satte de sig på ett podium med gröna ballonger och flimrande ljusgransbelysning.

Jag hade ätit innan jag gick dit. Det var tur.

Egentligen var det kanske inte det att det var så väldigt många ceremonier. Långa presentationer av alla familjemedlemmar (inklusive bossi kwa mama, det vill säga jag), en nattvardsliknande grej där bruden knäböjande ger tårta (!) till de viktigaste familje-medlemmarna, flera tal och så förstås alla presenter som skulle avlämnas – allt under ackompanjemang av en livlig MC och hans DJ-kompanjon. Nej, det var snarare det att varje punkt på programmet liksom t ä n j d e s ut så länge som möjligt. Som det här med gången. När vi skulle lämna presenterna gungade vi också fram, sakta sakta, till bordet framför bruden och hennes tärna, och när vi var klara gungade vi tillbaka till våra platser.

Tre minuter istället för en.

Matdags blev det inte förrän halv tolv, men jag ska inte klaga. Det där gungandet var ändå rätt så mysigt.

PS. För er som är intresserade kan jag berätta att ett bröllop i Tanzania består av tre delar: kitchen party (enbart för kvinnor), send off (hej då till bruden, fest som ordnas av brudens familj) och själva bröllopet (kyrka och fest som ordnas av brudgummens familj). Gårdagens galej var send off.